Julverkstad på halvfart..

Nu är det 13 dagar kvar till jul. Bakat saffransbullar för andra gången och hoppas det räcker så, men tvivlar på det. Lakritskola, saffransfudge och hederlig gammal knäck är också klara, förutom knäcken som redan är borta, dvs slut (inga kommentarer på det). Småkakor finns kvar och de får räcka så. Mina saffransskorpor är också bakade en gång till och dessutom testades en variant med pepparkakskryddor, dessa var inte dumma heller. Borde börja med att bara göra äckliga saker som man inte gillar, eftersom det alltid av nån anledning är slut INNAN jul. På kvällarna, eller ja det startar ungefär när NCIS börjar, då slår man sig ner i fåtöljen och slänger upp benen på fotpallen och därefter kollar kassarna på golvet intill. Julverkstaden har öppnat, i år med specialisering och massproduktion av grytlappar, med avsteg för en och annan yllevante. Ligger nog ganska bra till, trots 13 dagar kvar. Gott om tid eller ont om tid, det visar sig ganska snart. Nästa helg börjar barnen droppa in till julen, det är skönt det. De ska helst befinna sig inom gångavstånd, vilket ingen av dom har lyckats hålla sig till när de susade ut på egna vingar. Ska snart iväg till Tommy och byta tillbaka min bil. Den blev inte varm igår, så han påpekade att kanske jag hade ont om glykol i bilen. Vadå? sa jag, inte sjutton fyller jag på något eller så i bilen. Jag tankar och kör bara. Jag skulle dessutom koppla in motorvärmaren där innan jag åkte hem igen, då sa det POFF. Fort, bort med kabeln igen och gick in och sa att det liksom poffade. Jaja, ska snart dit, så får vi se då vad jag lyckats ställa till med...igen. Någon sa en gång till mig "Det är ren kapitalförstöring att låta en blondin ha egen bil"..kan undra vad sjutton han menade med det?

Nu närmar sig julen...

Nu har jag slarvat ett tag med bloggandet, fast jag har haft lite att göra också. Jag har nu samlat in alla papper som behövs inför flytten till Californien, nu är det bara att vänta och vänta på besked när det är färdiggranskat och att jag antagligen inte är ett hot för USA. Förra veckan var det översvämning i dotterns förråd med avloppsvatten. Hon är ju i Linköping så ni kan ju tänka vem som fick stå där i lukten och allt blött och förstört av avloppsvatten! Det var INTE kul på något sätt och tråkigast med de saker som inte går att ersätta på något vis. Nu hade hon ändå tur som hade staplat mycket på höjden ändå, men det är inte klart än hur pass mycket som faktiskt är förstört.
Det är gott om snö nu och alltid vid denna tidpunkt så kommer julkänslan och man vill göra så mycket. Jag älskar julen och tiden runt den inklusive stressen, den hör till. Jag gillar att göra mycket godis och startade med ett nytt recept på saffransfudge med pistagenötter. De blev något för söta enligt min smak, men det kommer att gå åt tror jag. Inatt, det var faktiskt inatt, var klar vid 2-tiden, så bakade jag saffransskorpor med mandel och choklad. Jag följde inte grundreceptet eftersom jag ofta gillar att prova lite mer. Synd jag bara hade en påse saffran hemma, eftersom jag bara älskar saffran. Snacka om lyckade och världsgoda miniskorpor, trots bara en påse saffran! De kommer garanterat vara slut långt innan jul. Jag vill dela med mig receptet på skorporna så fler blir besatt av de goda kakorna. Tips, skippa saffran om du vill ha vanliga mandelchokladskorpor!


Mina saffransskorpor:

• 100 gr rumstempererat smör
• 2 dl socker
• 1 paket saffran (för saffransälskare, ta gärna 2 paket!)
• 2 ägg
• 5 dl vetemjöl
• 1,5 tsk bakpulver
• 100 gr grovhackad skalad mandel
• 100 gr grovhackad mörk blockchoklad

Rör smör och socker med elvisp, häll i saffran och sedan ett ägg i sänder. Blanda i mjöl och bakpulver så det blir en deg och tillsätt sist mandeln och chokladen. Arbeta ihop degen och dela degen i 5 delar. Rulla till ca 2 cm tjocka längder och grädda i mitten av ugnen på 200 grader i ca 20 minuter. Sänk värmen till ca 100 grader efteråt och snitta de varma längderna på snedden till lagom stora kakor. Sätt sedan kakorna på plåt och låt dem torka i ugnen ca 45-60 minuter på max 100 grader. Klart!

Snälla vänner man har..

Fick idag en underbar bild från bröllopet, tagen ute vid Söderala hembygdsgård av fotografen Yvonne på Stilfoto i Söderhamn. Det är faktiskt min favoritbild. Vill även påpeka att Carola på 3 Stolar har fixat bruden dagen till ära. Visst blev det bra?

Tack Yvonne och Carola!

Slutrest med dottern nu?

Finns det någon som inte har Facebook nu för tiden? Förutom min mamma då förstås. På Facebook får man inbjudningar till både det ena och andra. Idag skickade Cecilia, min dotter, en "test" eller vad man ska kalla det, som hette Relationsresan:


"Du har säkert massor av bra kompisar på Facebook. Men hur fungerar ni ihop i verkligheten? Vem känner dig bäst? Skulle ni klara av att resa ihop? och hur långt skulle ni i så fall komma? Med relationsresan kan ni testa er relation på säker mark."


Ok, för att göra Cissi glad så svarar jag på frågorna för att veta om vi passar varandra i att resa tillsammans. Och det gör vi ju tänkte jag. Det betyder att detta skulle bli lätt som en plätt. Självklart så kan mor och dotter resa tillsammans utan problem. Jag svarar på vad jag tror Cissi har svarat och väntar in resultatet: 


"En mardrömsresa (20%) Ni ska nog inte resa ihop än. Reserekommendation: Gå till biblioteket och läs resetidningar ihop."


Jo men tjenare! Därefter så skickades ett meddelande till henne om resultatet:


"Bodil Thompson har en värdelös relation med Cecilia"


Jaha, nu är det slutrest .. eller så bara skrattar man åt det. Ok, ska vara ärlig, jag skickade testet vidare till några vänner där dom i sin tur får svara på vad dom tror jag har svarat på frågorna. Ska bli spännande och se om man får någon alls med sig hädanefter. Jo, jag tror visst att detta var ett mycket seriöst test....


Tillägg: Skickade även till dottern såklart och hennes resultat blev 40%. Se kommentarer. Innebär det att hon kan åka med mig men inte jag med henne? Hmm, hon vill nog bli bjuden på resan. Det ligger en räv bakom detta..*tror*...

Apropå resor .. Lägger in en bild på mina hittills gjorda resor

Jag blir nog aldrig en hacker.....

Idag har man försökt vara kreativ och flitig, har ägnat flera timmar (med det menas hela dagen) till att försöka lista ut hur man gör ett bildspel med musik. Man provar sig fram i programmet tills man hittar rätt för att sedan kasta sig på projektet. Det började bra i alla fall med bilder i den följd jag ville, även om de blev felplacerade mellan varven och fick flyttas. Därefter ser jag att man ska ha övergångar också, vadå övergångar? Valet är mellan två stycken. Jaha? Ok jag kör väl varannan gång då...och laddar varje övergång en och en till nästan 300 bilder. Därefter gör jag en granskning av spelet och guud så tråkigt resultatet blev. Först kommer bilden uppifrån och därefter nerifrån, och så börjar det om. Då ser jag att det inte alls var bara två varianter, utan hur många som helst om jag bara kollat ordentligt på flikarna. Det vill säga, jag börjar om igen och blandar olika övergångar hej vilt och åter igen en övergång i taget. Resultatet denna gång blev ju riktigt bra. Nu var det dags att klämma in ett antal låtar till bilderna och helst ska dom börja och sluta där JAG vill. Jag får upp mediafilen, men att trolla över dom till bildspelet var ju en gåta. Men av någon anledning får jag dit en låt av sex och där satt jag. Jag lyckades ta bort den men ändå spelade den till bilderna. Där fick jag minsann grubbla en bra (läs lång) stund. Hmm Hmm. Aha! Bakom bildremsan gömmer sig ljudfilerna och genast blev allt så mycket lättare. Nu är alla sex låtarna där så nu kör vi bildspelet...Nej! Där ska inte första låten sluta och bilderna tar dessutom slut innan alla låtar är klara. Vad gör jag nu? Aha, hittar en liten ikon med en klocka och man kan ändra tiden för bilderna, ok, vi ökar från fyra sekunder till sex och provar igen. Jodå, nu är det bättre, men kanske en bild till där i början så slutar första låten på rätt plats. Vips, nu börjar man kunna det här. Jag letar mer bilder för att även bygga på i slutet så inte låten kapas tvärt bara för att bilderna är slut. Jag finjusterar och testar, om och om igen. Till slut så får jag låtarna på rätt plats och musiken att sluta samtidigt som bildspelet är klart, HURRA! Nu återstår bara att få ner detta på en dvd. Jag laddar en tom dvd, följer programmet och startar bränningen. Jag tittar på och läser, lead in...bränner dvd och lead out...EHH!  Mitt i leadout stannar allt och det står helt plötsligt FAILED! Då var man tillbaka till ruta ett...jag ger upp det där efter en hel dags arbete och tar kontakt med den yngre generationen och gör som vanligt:
- Skulle du kunna hjälpa mig med en sak? Vet redan svaret  "Ånej, nu igen"........

Lite vackra höstlöv....

Kattälskare som jag är..

Naturligtvis så måste mina katter få lite utrymme här. Jag har en siames som heter Don Baltazar och en långhårig oriental som heter Kuhli. För tillfället, dvs under ett år så är dotterns katta inneboende här. Hon heter Bitchen och gör verkligen skäl för namnet, en riktig Bitch, kanske beroende på att hennes mor är siames och som en natt smet ut och träffade på en bonde och resultatet av det blev bl.a. Bitchen då, därav hennes svarta färg från sin okände fader. Har konstaterat att hon inte gillar rödhåriga och dessutom långhåriga män. Hon vill absolut inte bli mer bekant med Kuhli än vad hon är påtvingad till. Däremot så går det väldigt bra att svansa för Baltazar, som dessutom tror att han är viril men inte fattat att han numera inte kan producera avkommor. I ärlighetens namn så gäller det även Bitchen faktiskt, som flörtar flitigt men som heller inte kan bli mamma...fast hon tror det. Stackars Kuhli får inte vara med, så han får spel ibland och försöker i sin tur att träna på ...hör och häpna, Baltazar! I alla fall så försöker Baltazar jämna ut det hela i triangeldramat och turas om med att sova med matte, Kuhli och Bitchen, stackarn har det svettigt att räcka till åt alla. Ni som funderar på att skaffa katt, nöj er med max två!

Då var det dags!

Nu (äntligen) så startar jag min blogg. Jag har länge tänkt på det och efter att nu har varit gift i en vecka så känns det rätt att börja. Det är som en milstolpe inför det som kommer att hända framöver. Vem trodde för drygt två år sedan att man skulle gifta om sig och dessutom med en amerikan? Inte jag och knappast någon annan heller. Men så blev det och nu när vigseln är avklarad här i Sverige så börjar allt arbete inför ett liv i Los Angeles. Det är inget som man bara fixar hur lätt som helst, man ska fundera över djungeln av visa till USA, hur mycket kan man ta med sig från sitt gamla liv, den nya bostaden och mycket mycket mera. Det absolut tuffaste blir ju hur allt kommer att fungera med mina barn som jag egentligen helst vill ha så nära som möjligt. Nu är dom stora i och för sig och två av tre bor själva, men ändå...barn som barn. Men jag tror att även det kan man lösa och skulle dom inte gilla att jag flyttar så hade jag nog funderat fler gånger än vad jag redan har gjort över det. Tack och lov så har man en teknik idag som gör att man kan ha kontakt dagligen i alla fall. Bröllopet var mycket romantiskt och litet med enbart de närmaste och som för mig är viktigast. Eftersom min make bor i LA så kändes det viktigt att de som står mig närmast får en fin kontakt med honom. De har inte träffats så mycket innan som man borde ha önskat. Men allt blev väldigt lyckat och nu efteråt känns det som ett rätt val, en privat familjetillställning.


Min dotter Cecilia har hjälpt mig med att starta bloggen och har gett mig läxa nu att under tiden hon promenerar, så ska jag lyckas göra två inlägg och även infoga bild. Det ska jag väl lyckas med?