Får katter resfeber?

Vi, maken och jag, är vågade och har bokat biljetter till Los Angeles i januari, trots att det inte är färdigt ännu med mitt visum, men nu är det bara en tidsfråga i alla fall. Maken kommer hit för att fira jul och nyår och tanken är att jag följer med tillbaka efteråt. För att vara på den säkra sidan så är min biljett flyttbar. Jag har ju två katter som jag gärna vill ska följa med. Den tredje, svarta Bitchen, har nu äntligen flyttat tillbaka till sin egen matte och trängs numera i ynka 14 kvadrat (tur det finns en balkong också, utöver den lilla ytan). Så är livet för en student och en studentkatt. Att ta med en katt till USA är inte billigt. Flygresan kostar 1000 kr, sedan kommer det till veterinär-kostnader på ca 1500 kr för ett "pass", vaccinering och chippning. Rabiesvaccin är inte inräknat eftersom det skulle ha påbörjats tidigare med totalt två vaccin med minst en månad emellan dem, samt att man därefter ska ha kontrollerat hur mycket antikroppar det finns efteråt, ett kalas på ca 2000 kr tillsammans. Baltazar är inte chippad (typiskt!) men det är Kuhli. Att ta med båda blir väldigt dyrt och det får bli en i taget, om nu båda ska med över. Så lotten faller av naturliga skäl på Don Baltazar, siamesen som inte kan vara mer än max två meter från sin mor, dvs jag. Han älskar ju att stå i centrum så nu ska han verkligen få vara det för en gångs skull och det rejält där på Arlanda, i Köpenhamn och i Chicago, det är två byten under flygresan med ca två timmars uppehåll på varje. 
När vi väl bestämt oss, så tyckte jag att han borde få en ny transportbag/bur eftersom det blir så långt. Jag gav mig genast iväg glad och med stor köplust att hitta den ultimata katt-transporten. Väl där på djuraffären så hittade jag en plastbur med fin dyna och matkopp och mycket galler för störst möjliga kontroll av omvärlden, så den ville jag ha. Att det stod att den var anpassad för flyg var ju bara bra eftersom det ska vara vissa mått då. Jag åker hem och låter honom gå in i buren och den blir helt klart godkänd, purrfect! Jag är så nöjd och tänker...transporten .."checked". Jag ringer då genast till SAS och bokar in katten och det var ju väldigt enkelt tills hon frågar hur mycket den väger med bur. Kravet är att inte överstiga åtta kg om han ska åka i kabinen, han räknas som handbagage i det läget. Jaha, det gäller att se till att man har en stor handväska med sig istället, tänker jag. Jag svarar genast med: Nejdå  ..han är lätt och buren likaså och han ska definitivt åka i kabinen och kommer inte att väga över åtta kg. Då svarar hon med att jag ska få måtten som gäller. Shoot, tänker jag och då kommer det...den får vara max 40 lång, 25 bred och 23 hög! Ehh! Jag hade ju köpt den minsta och den är på tok för stor, trots att det stod fyller kraven för flyg. Jag slänger mig i bilen med buren och skyndar mig tillbaka till affären och talar om att det här gick ju inte alls, med de mått som SAS har på transportburen. Men inte sjutton finns det någon mindre, även om jag frågar skämtsamt om de kanske har en hamsterbur.  Jag får lämna tillbaka den perfekta buren gjord för flyg men ändå inte och åka hem grubblandes på hur gör jag nu? Jag ringer min Google-expert till dotter från bilen och berättar och ber henne leta på nätet om det finns mindre för flyg. Naturligtvis har hon länkat en massa tills jag är hemma igen och jag hittar en svart bag för 299 kr hos Swecat som fyller kraven, stackarn kan inte stå upprätt! Men den kan öppnas upptill i alla fall. Jag kan rekommendera Swecat (finns även på Facebook) med sin snabba leverans och stora utbud, mycket kul för både hund och katt. Jag fick bagen efter två dagar och Baltazar fick godkänna den igen, purrfect! Återigen..transporten..."checked" ...återstår bara resten ....
Bilder på det första inköpet och den slutliga..

Huvudet fullt av I-130, DS 230, G 325 m.m. och personbevis.....

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev i bloggen, men det har varit både det ena och andra så bloggen har fått vila. Idag har jag (förhoppningsvis) skickat in dokument för sista gången angående mitt visa för flytt till Los Angeles. Nu blir det bara att vänta på kallelse till ambassaden i Stockholm för den slutliga intervjun, man ska granskas både på utsida och insida som sagt. Dessutom så ska jag innan det genomföra en Medical examination, där man går igenom allt från topp till tå som det verkar. Man känner sig som en utpekad pestsmittad terrorist och som är skyldig tills motsatsen har bevisats. Vad det gäller visumarbetet så kan jag inte påstå att de ”over there” jobbar speciellt effektivt och fort. Minsta lilla ”fel” gör att det förhalas ytterligare och då handlar det om fel som de tycker, men som egentligen är rätt. Till exempel så räckte inte personbevis med allt som finns noterat om dig och vigselbevis som bevis på att man är gift (vilket det egentligen gör har jag senare läst) samt att eftersom jag var skild sedan tidigare så måste mina skilsmässodomar vara översatta till engelska och det inte av vem som helst, en notarius publicus ska det vara. Det var inte det enklaste att hitta. Hur som helst så fixade jag nya papper från samma instanser, dvs kyrkan och skattemyndigheten, men denna gång med mer stämplar och signaturer. Då blev det godkänt som bevis på att vi är gifta. Översättningen av domarna gjordes i Los Angeles av ett företag, som sysslade med sånt här, så det löste sig också. Det betyder att jag har lärt mig att stämplar och signaturer väger tungt, men frågan är väl om inte innehållet ska vara det viktigaste? Det finns dokument som de frågar efter som vi inte har i Sverige, vilket kan kännas som en omöjlighet eftersom de följer det system dom själva använder och tycker tydligen att alla länder borde ha lika, och det vet vi ju alla att så är inte fallet, men de ska ha i alla fall för så fungerar det där. Jag har även lärt mig att alltid fråga efter dubbla papper, eftersom de alltid ska ha originalen inskickade, men inte kan skicka tillbaka dom utan påtryckning när nästa instans kräver samma original. Ett original är väl oftast i ett exemplar? Att få tillbaka sina papper är heller inte lätt, för då ska man fylla i en blankett, oftast benämnda med bara ett nummer, ta kopia på sitt pass och körkort och vidimeras av en notarius innan det skickas in. Då ska man komma ihåg att det finns inga garantier i alla fall att man får tillbaka dom eftersom de ska bedöma av säkerhetsskäl om man ska få dom eller inte. Jag kommer aldrig mer att säga pappers-Sverige i alla fall, för det känns himla löjligt numera med våra simpla blanketter. Jag har ännu inte sammanfattat vad hela kalaset kostar, men kommer att göra det när allt är färdigt. Däremot kan jag räkna upp en massa blanketter för den som vill veta, det börjar med en blankett I-130 som den allra första, sedan tillkommer ett antal till plus de dokument man ska skaffa.

Snart är det jul och den ska vi fira i Sverige och förhoppningsvis så går flyttlasset efter det. Fick supervackra blommor och Victoria's secret på bröllopsdagen av världens bästa make. Tur man kan blommografera ända från LA :-)

Bortskämd jag?..nejdå....

Vill bara visa (och skryta) min underbara mycket sena julklapp av världens bästa make. Julpaketet, med klappar och annat gott till oss alla här, var på resande "fot" i en månad, så vi båda hade börjat tappa hoppet om att det skulle visa sig överhuvudtaget. Maken, Billy som han heter, var inte såå glad om det skulle komma bort, och det förstår jag nu eftersom han smugit ner diamantörhängen på nästan 1 carat hos en nalle!! Undrar om han vet att varornas värde inte får överstiga 500 kr per person. Mycket vågad make vill jag säga! Men tack o lov så kom paketet den 11 januari. När det var skickat? 12 december och 14 december lämnade lådan USA, så visst kan man undra hur många jordvarv det blev... 
Förresten, jag har köpt min första semla idag...

När man bara passar på i farten..

Igår när jag kollade brevlådan så låg det ett tjockt vadderat kuvert där som det stod Egmont på. Va? inte sjutton hade jag beställt något! Så jag antog att äldsta sonen nu igen har beställt en massa dataspel till sin yngre bror. Men eftersom det stod mitt namn på så hade jag faktiskt min fulla rätt att öppna, eftersom ingen förvarnat om det.  Tänk vad förvånad jag blev! Jag hade vunnit i en tävling i Hemmets Journal via nätet! Ett set med parfym, showergel och bodylotion av märket Christna Aguilera. Klart jag blev glad! Jaha, nu börjar man få feeling av pensionärstatus, vara med i alla tävlingar, lösa melodikrysset mm. Men faktiskt var det så, och det är sant, att Hemmets Journal har en bra hemsida på nätet, med mycket recept och allt möjligt. Jag kollade lite extra där innan jul och såg att de hade en kalender med vinster varje dag och allt man behövde göra var att skicka in namn och de dagar som redan varit fanns det fortfarande en chans att delta på. Okey då, tänkte jag, ingen slogan att fåna sig med eller nått annat krävande, så jag skickade in på en del dagar fram till den dag som var just då. Sedan föll allt i glömska såklart, tills igår när jag fick ett tjockt vadderat kuvert som jag trodde sonen beställt...